Toilet paper dress

På PEDPEGO ( pedagogical leadership ) så skulle vi göra en klänning av en rulle toalettpapper som skulle vara "formal, like for a wedding", jag kanske tog över lite.. Men det var en tävling och det enda jag kan är creative shit . Så anyway det här är klänningen jag gjorde med en huvudkreation och ett as fint armband av toarullen, galet haute couture hah. 

Som en pistol, det finns alltid något äkta att hålla fast vid...

... Jag har dock lite svårigheter att se vad det är för tillfället, det där äkta som jag kan hålla fast vid dvs..

Fick just en smärre kniv stucken i mitt hjärta, där sitter den nu med de andra och jag vet inte riktigt vad som ska hålla mig från att drifta ner i en av mina "neråt perioder". Hur klarar man sig när man inte har någon kvar? Jag har gjort det förut fast då hade jag ändå familjen och jag var yngre då. Det skulle ju bli bättre.. Jag vill veta när det blir bättre, när kommer man till gränsen där det ändras och blir bra?

Jag vet att man måste kämpa sig igenom för att få komma dit, men om "hälften av dem som kämpar går under" vad säger att jag skulle vara en av dem där som lyckas? En av dem där som kommer ut på andra änden hela? Jag kan lika gärna vara en av dem som går under.. Och just nu känns det mer som om det lutar ditåt.

Jag vill bara må bra just nu, i kropp och själ. Jag är för trött nu, jag orkar knappt hålla vägarna uppe, snart så rasar de in och jag kommer ligga under dem fast klämd. Kul, alltid något att se fram emot..

Nej gud vad jobbigt det här börjar likna någon mash up  mellan en emoblogg och en as-jobbig-svår-författare-som-bara-dricker-svart-kaffe-och-röker-cigg-och-gnäller-över-livet 's blogg.

Jag tänker limit myself till att endast få lägga ut ett inlägg i veckan om hur jag mår osv, vad ska vi säga..
Söndagar? Kan göra en liten summering om hur veckan har varit.
Då säger vi så, torkar tårarna från skärmen och stänger av mig själv emotionellt ( på bloggen ) tills på söndag !